Jag läser en gammal kompis blogg. Hon ska bli mamma. Jag kan ju inte mer än att vara sjukt glad för hennes skull, deras skull! Jätte kul att de ska få sig en liiiten. Folk runten om mig får barn till höger och vänster och jag kan inte hjälpa det men jag längtar tills jag själv får ett lite knyte att hålla kär. Absolut skulle jag inte hoppa i säng med någon och sen vipps så ska jag ha barn. Jag vill vara säker på att det är rätt man jag skaffar barn med och så vidare. Den jag skaffar barn med är den jag kommer gifta mig med och leva med föralltid. Men man kan väl längta ändå? Samtidigt känner jag också att jag kanske ligger efter alla andra. Är jag så pass omogen att jag inte har tänkt en tanke på att stadga mig inom det snaraste? Pratade med ett ex också för någon vecka sedan, han ska bli sambo. Kul för han, verkligen. Vänner blir sambos etc. VAD FAN GÖR JAG? Jo jag pluggar och skaffar mig en utbildning vilket är sjukt bra tycker jag men jag saknar något ändå! Uch, lördagar då man är själv och städar och diskar och bakar så tänker man aldeles för mycket. Det är ju sånna här dagar som idag som jag skulle vilka ha ett liv med någon annan.

om det är en depp dag idag? njaa ainte så farligt :P haha