Var precis inne på en skolkompis blogg och läste om att tiden går så fort. Att det snart är dags för examen. Vi har redan gått två år i skolan, eller jag har ju gått tre år, men nu är det bara ett och ett halvt år kvar sen ska vi stå där med lärarkalendern under armen och en fet pärm med kreativa idéer under andra. Om jag är nervös? Jaa, så in i helvete. Men snart har jag utbildningen jag vill ha, som jag brinner för. Men fyy, skolan är ju en säkerhet, någonstans som man går till varje dag och en inkomst som alltid kommer i tid varje månad. Tänk om jag inte får jobb? Tänk om jag inte klarar att ta examen? Tänk om , tänk om, tänk om....! TÄNK OM!!! Jag trivs i skolan, men jag klara mig bra utan den också. Men ska jag verkligen jobba med samma yrke så jävla länge? Hela mitt liv? Ska jag aldrig mer utbilda mig och klättra högre? Uch, får ont i magen bara av att tänka på det. Jag är ju bara  22 år, inte ens det än och när jag går ut är jag 23,5 år lite mindre. Ska jag då sen jobba i 41,5 år inom samma yrke? Som förskollärare? Jag älskar yrket men jag är nervös över det också! ahaa... Jag vet iaf att jag ska, antingen direkt eller när jag har fått fast tjänst, läsa till specialpedagog. Det är iaf ett annat mål i livet jag har. Sen är mina yrkesmål klarade. Eller kanske inte riktigt. Jag och mamma pratade lite för ett tag sedan och jag blev sjukt sugen på att någon gång i framtiden starta en egen förskola. Hade inte det varit ball? Jag hade tyckt det vore skit kul. Och då vill jag ju verkligen inte bara vara den som startat förskolan och bara sitter inne på sitt rum utan jag vill medverka i allt vad det innebär. Och mamma ska ta hand om det ekonomiska :P haha. Faaan, nu kom jag faktiskt fram till att jaa visst jag är nervös, men jag har mål kvar att uppnå, nu kan jag inte mer än att längta tills jag kommer ut i verkligheten, tills jag får fast tjänst och sen kan läsa vidare som specialpedagog och sen hur man styr en förskola, öppnar upp en förskola. Jeej, min examen är räddad! Jag kommer inte få ångest längre, jag kommer ha ambitioner till min framtid yrkesmässigt!