Det enda jag ser överallt är barn. Kompisa...

Det enda jag ser överallt är barn. Kompisar skaffar barn, bekanta skaffar barn, kompisars kompisar skaffar barn. Överallt! Och visst, jag vill också ha barn, så småningom. Jag kan ju inte ljuga och säga att jag inte längtar tills jag får hålla mitt lilla barn i min famn. Det känns som om att jag måste skynda för att alla andra skaffar ju barn nu. Jag tycker inte alls det är fel att dem som skaffat barn nu har gjort fel. Absolut inte. Jag är glad för deras skull, men jag känner mig stressad. Och det är ju mitt eget fel. Jag stressar upp mig själv. Jag måste ju bli klar med min utbildning först. Sen måste jag ju vara med någon som också till skaffa barn med mig. Uch, konstiga tankar. Men där kommer ganska konstiga tankar när man jobbar där jag jobbar! Haha. Den tiden den sorgen helt enkelt. Förresten, nog dags för mig att ta till en ögonläkare nu! Allt är suddigt känns det som. Gammal? Nä, inte jag inte.


Ett öre för dina tankar

Skriv precis vad du känner för:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Vill gärna veta din blogg, Tack!

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0