Då är snart denna söndagen slut också.
Jag trodde att ensamheten skulle ta kål på mig. Verkligen. Men denna helgen har det faktiskt varit skönt. Måste ju dock erkänna att det klia lite i fingrarna när jag fick sms under helgens gång om att folk var ute och röjde men samtidigt, jag har ju inte pengar till att gå ut så varför ens tänka på det. Jag har haft en helt ok, ensam och lugn helg. Där fanns en sak som förstörde den, som gjorde mig arg, ledsen och liksom drog mig tillbaka till det gamla. Det är faktiskt jobbigt att äntligen tro att nu är det över, nu kan jag gå vidare och sen bara drass tillbaka, motvilligt. Det är nästan så att jag faktiskt ångrar att jag ens var där på Tivoli för ett år sedan, blev bjuden på en drink och lät någon leta upp min telefon som jag tappat ner mellan sofforna. Det är nästan så att jag ångrar att jag gav mitt riktiga nummer, att jag kollade film några helger efter. Det känns nästan som att jag inte kommer komma ifrån så lätt som jag trodde. Och det är nästan som att jag inte bara nästan ångrar allt utan att jag faktiskt ångrar allt. Hårda ord, men tror det är sanning.

En annan sak jag märkte när jag var och träna idag är att jag är påväg ner :) Wihoo.. syns kanske inte så mycket men lite syns det. Eller så är det bara som jag inbillar mig för att där är två personen som sagt det :P Haha. Iaf så gjorde dem två min dag/kväll :)

En annan sak jag märkte när jag var ute och gick igår är att det faktiskt int eär direkt kallt. Är det fortfarande bara höst eller är vi inne i vintertid nu? Jag kan faktiskt inte avgöra, men det känns som vår? :S Eller då iaf...

Bara låt mig gå...