Kan det någon gång bli för mycket av det goda?
Kan man tvivla på något som är underbart?
Kan man sörja det som är bra?
Kan man bli förvirrad över något som egentligen inte är så förvirrande?

Ibland ställer man sig frågor som man egenligen inte vet svaret på. Frågor som är självklara för andra men uppenbarligen förvirrande för andra.
Finns där en klar tidpunkt i livet som säger att idag är dagen då du inser vad ditt liv går ut på? Jag hoppas dock inte den tidpunkten är förbi för mig. För jag har ingen aning om vad mitt liv går ut på än. Ska man veta det nu? För det verkar som att alla som skaffar barn, en familj, vet vad deras liv går ut på. Betyder det att jag är omogen för att jag inte vet än? Fuck, 22 års åldern SUUUGER haha. Massa funderingar kring livet. Jag menar, jag går inte mot tjugo längre, jag går mot tretio. 30! TRETIO! Nästa nollning är 30, inte 20. Men just nu känner jag att jag hade kunnat bo här i min lägenhet, själv hela livet ut. För här trivs jag. Jag trivs med mitt ställe, där jag kan gömma mig och tyvärr få fram alla dessa knasiga tankar. haha. Men ändå...
Nu ska jag städa lite. Mamma och pappa kommer snart..
Och för er som inte lever livet nu, tänk att vi faktiskt går mot äldre dagar, inte yngre. Man kan uppleva mycket när man blir äldre men vissa saker kan man inte uppleva på samma sätt som när man var yngre! Livet tar inte slut, men det ger inte dig en andra chans, du kan inte återuppleva åldern du redan, levt och gått förbi.