Just nu HATAR jag rent av kärleken.. Jävla idiotkärlek!!
Varför kommer det ibland upp stunder då jag bara saknar någon? Som nu? Precis sett ett avsnitt från något program på femman där allt slutade med massor av kärlek.. Vaa??? Varför saknar jag dem armarna runt mig? Dem var inte värda ett skit men ändå så mycket.. Ibland är allt skit bra, livet är härligt liksom. Ibland suger det, precis som denna lilla stund. Det kan bara handla om någon minut som jag saknar men fyy vad jobbigt det är... Ahaaa... SUUUUUUG!!! Nu ska jag vila innan Kajsa kommer.. Får kanske dessutom besök i natt också ;) Grrr...





Du är så långt borta men ändå så nära... Vad är det för fel?