Helgen närmar sig med stora steg...Just nu känner jag bara att veckorna flyger förbi utan att jag hinner göra något alls. Jag vet hur mina helger ser ut..hur mina veckor ser ut. Skola eller bara vara hemma sen helgen fest, bakfylla eller jobba. ¨Sen fortsätter det så. Jag är trött på rutinen, på hur jag vet hur veckan ska sluta och hur den börjar och hur den är i mitten. Samma sak, om och om igen. Någon jävla cirkel. Jag saknar spontana grejer som händer. Det var längesedan jag fick uppleva det. Utan att egentligen veta vad som komma skall. För trots att jag sitter hemma själv en fredag fram till åtta är det alltid någon som hör av sig eller så hör jag av mig till någon och sen vipps sitter man där, spaklad och vigjord med ett vinglas i högra handen, skrattandes och full. Igen. Dåliga vanor. Och inte nog med det, på fyllan kommer sms och samtal. Pinsamma sådana. Dumma sådana. Onödiga sådana. Senaste tiden har det blivit mestadels onödiga och jävligt dumma sådana. Och nu sitter jag här, rädd att det kommer hända igen... För jag vet nu att nummeret inte går att ta bort från min telefon. Hur mycket jag än försöker så sparar min nya telefon alla uppringda nummer utan att jag trycker på knappen spara. Så jag vet, nummeret är där och det förvinner inte. Inte när jag kan de fyra första nummerna iaf..jag vet att jag inte är ensam men jag saknar. haha jag saknar så mycket. Men jag är tacksam för det jag har. Mycket..

Jag svara på dina frågor, jag vägrar på vissa men du fortsätter att fråga. Jag svarar trots allt och sen säger det poff och du svarar inte mer. Fram tills det passar sig igen...

Dagen har som ni säkert har förstått av skola.. Sen har jag bara varit hemma. Pluggat lite och sen inget mer intressant än så...bara en frustration av att svara på frågor och sen inget mer än så..
'
natti natt!

Ett öre för dina tankar....