Tog sovmorgon idag. Skulle egentligen gått upp vid sju för att tvätta men det palla jag inte utan somnade om igen när klockan ringde. Vid nio gick jag upp och började måla i klädkammaren. Dem jävla väggarna suger upp all färg kan jag tala om. Burken är nästan slut och jag har en hörna kvar att måla sen ska jag måla ett lager till plus taket? :S hur i helvete ska det gå till undrar ju jag.

Har precis ätit och kollat på Grey´s Anatomy (gamla avsnitt). Izzie Stevens eller hur dem stavar det har cancer och idag gifte hon sig. Och där var en patient som var med om en olycka tillsammans med alla sina vänner. Hon var den enda som överlevde. Izzies vänner ställde upp för henne. Gjorde hennes dag till den bästa. Helt underbart. Och jag min lipsill började ju gråta :P haha
Men iaf, under den senaste tiden har jag tänkt. Förr hade jag någon som jag delade allt med, en vän. Idag känner jag inte riktigt att jag har det på samma sett. Jag har massor av kompisar som jag har sjukt skoj med och som jag träffar regelbundet. Jag har kompisar som jag delar saker och ting med. Men jag har inte direkt någon vän som jag kan ringa precis när som helst. Som jag kan ringa när något galet roligt har hänt, eller om jag gjort något dumt, eller någon som jag kan gråta inför. Hum.. Men om sanningen ska fram så berör det mig till viss del men samtidigt så har jag så många kompisar som bryr sig mer om mig än vad den som jag kallade min bästa vän för ett år sedan någonsin har gjort/gör. Hum.. bara en tanke.
Nu ska jag snart jobba! Igen.. Torsdag, fredag, lördag och söndag kvar sen LEDIG! :)





Den enda jag kan lita på är dig...