En sak jag har lärt mig det senaste året är att sluta hålla på att krusa. Avskyr när folk skriver att dem saknar mig och att vi måste snart träffar etc när dem själv inte kan ta saken i egna händer. Varför ska jag hålla på att fråga om den dagen eller den andra dagen går bra att försöka hinna träffas. Nä tack. Man börjar inse vad vänskapen som fanns för ett år sedan egentligen betyder. Jag tar inte så lätt på saker när någon talar om för mig att jag står den väldigt nära. Sen blir jag förbannad, besviken och jävligt ledsen när allt bara rinner ut i sanden. Varför vara trevlig? Nej tack!