Jag vet, Jag vet, jag vet!! Men vad ska man göra när man inte hinner eller inte har så mycket att skriva om? Aja, jag ska försöka bättra på mig ;)
Sedan i torsdags har jag varit sjukskriven, av dess olika anledningar. Imorgon(tisdag) ska jag börja jobba igen. Känner mig inte pepp på det alls men det är ju något som måste göras. Pengarna måste in som man brukar säga. Imorgon är det lucia på jobb. Det vill säga att barnen ska sjunga för föräldrarna :) Hur jag ska fira lucia vet jag inte rikigt. Jag har ätit upp alla lussebullar som jag gjorde förr förra veckan så det sket ju sig. Men däremot har jag pepparkakor :) Gott! Imorgon ska jag på möte hos chefen också. Utvecklingssamtal.. Great... NOT!
Sitter nu och håller på med examensarbetet, och jag måste ju bara fråga. VARFÖR I HELVETE GÖR MAN ETT SÅNT HÄR ARBETE? Varför? Jag försår inte. Jag ska jobba inom förskolan, inte faan ska jag lära barnen att skriva akademiskt? Eller? Nä jag tycker detta suger. Jag är förskollärare och behöver liksom inte lära mig dessa olika svåra ord som jag ändå aldrig använder i mitt vardagliga talande. Och varför måste jag har en innehållsförteckning på ett speciellt sätt? Dem som läser den lär ju fatta vad som finns med ändå eftersom dem måste läsa den. Nää, det här med examensarbete tycker jag är lite löjligt och onödigt jobbigt faktiskt. Men ändå sitter jag här idag, och skriver skiten. Men vet ni hur många gånger jag har tagit paus? Eller ska man kalla det undansmitning? För det var ju hemskt vad man inser att man har mycket att göra när man väl sätter sig här. Jag menar, oj vad det blev viktigt att göra tomtegröt helt plötsligt, eller uch jag har ju inte uppdaterat bloggen på ett tag, det måååååste göras, som exempel.
Aja.. en annan sak som har hänt idag är att jag skulle gå på eftermiddags promenad med Lexxi. Jätte bra kommer det att gå nu, hoon har blivit såååå duktig tänkte jag ju. Men icke sa nicke. Kattfan (Selma, som jag faktiskt älskar men som det inte låter som just nu) möter oss när vi har gått en bit. Vad händer? Jo hon följer med oss. PÅ HEEEEELA RUNDAN!! Jappp, sant! Hunden fick ju inte en lugn stund till att sätta sig och skita eller pissa. Nääää där skulle hoppas och tittas: "Var är katten? böft böft Var är hon? Hon måste vara här någonstans matte? Visst? Ahhhh där är hon... kom då kom då kom då. Lek med mig, nunununu!!! Kissa sa du matte? Hur skulle jag hinna med det? Har du inte sett??? KATTEN ÄR JU HÄÄÄÄÄÄÄR!!! PARDEY!!!!" Så den rundan tackar jag Selma för! Och inte nog med det. När vi går förbi förskolan i häljarp, deras parkering tappar Selma bort oss. Och vad gör hon? Stannar helt och börjar skrika.. JAPP!!!! Inget vanligt gulligt mjau.. utan MAAAAAAAAAAUUU! HÖGT!! Så det var ju bara att gå tillbaka en liiiiten bit, kalla på henne så att gamlingarna som går förbi tittar på mig och tänkte säkert "Ska hon kidnappa katten? Eller varför är hon ute och rastar katten?". Jaa mina djur...mina....äää...l.. nää det går inte nu;) haha..
Nää, dags att fortsätta plugga då då.. Wish me luck!