Vissa saker i livet kan bli sjukt jobbiga. Saker som egentligen ska vara roliga och spännande kan efter ett tag vändas till det negativa. Helt utan förvarning. Saker som man egentligen tar för givet fungerar inte. Hur kommer det sig? Varför kan man inte ibland få det lite lätt. Jag vet, man måste kämpa men ibland orkar man faktiskt inte kämpa längre.

Torsdag imorgon, veckorna springer iväg och där finns ingen som kan stoppa tiden. Eller sakta ner lite. Jag har aldrig upplevt att tiden går så fort förrän när jag började jobba. Är det nu vid denna delen av livet som allt bara ska springa iväg precis som om man sover bort tiden och sen när det är försent så vaknar man upp och undrar Vad hände? När det är försent. Ni märker säkert via mitt inlägg att min dag inte varit så bra. Min bitterhet i inlägget säger allt kan man nästan säga. Men jag har anledning till att vara bitter idag. Det har varit en jobbig dag. Möte, migrän i en helt annan nivå än vad jag upplevt innan(hemsk), får ett av barnens huvud under hakan och biter mig själv i munnen, ryggen låser sig, slår knäet i bordet, får en av barnens armbåge i ansiktet, ALLA barnen skriker efter mig, kommer hem och NÅGON har tagit vår parkering, tar evigheter innan vi äter middag och sen det jobbiga som jag inte vill prata om. Jag vill gräva ner mig. Bara i sisådär tre veckor. Men så är inte livet uppbyggt, att kunna gräva ner sig i tre veckor, utan imorgon kommer en ny dag och jag kan bara hoppas och tro att den ska bli bättre än idag.